Lite om växtnäring
  Mycket lite om beskärning

Lite om plantering

    Till startsidan
Vi förökade våra rosor genom okulering, en metod där man skär ut ett öga (bladknopp) från rossorten som man sedan "opererar" in under barken på en vildros och dessa växer sedan samman. En okulerad planta består alltså av 2 delar, roten från en vildros och grenarna från en ädelros. Detta får konsekvenser såtillvida att rosen ska planteras med förädlingsstället ca. 10 cm under markytan. Anledningen är att förädlingsstället ibland kan vara ömtåligt för sträng kyla men även rent mekaniska påfrestningar som t.ex. stark vind kan göra att plantan bryts mitt av. Det rekommenderade planteringsdjupet förhindrar detta. Även om det tråkiga skulle inträffa att plantan fryser ner till markytan så klarar sig i regel det som finns nere i jorden och nya skott kan växa upp därifrån. Slutligen så undviker man att (beroende av typ av grundstam) det skjuter upp vildskott från roten.

Om du vill veta mer om okulering, läs här

Vi levererade rosplantorna både som krukodlade och som barrotsplantor. (En barrotsplanta är alltså en planta som grävts upp från odlingsfältet och då blir roten bar.) Vi deltog inte i tävlingen "Vem är först med att börja sälja barrotsplantor på hösten" utan vi väntade till omkring mitten av oktober med dessa eftersom vi tycker att det är mest rätt. Vid denna tidpunkt har plantorna något så när avmognat och börjat förbereda sig för vintervilan. Ur planteringssynpunkt är det nu jämfört med mitten av september bättre förutsättningar med högre luftfuktighet och lägre temperatur vilket gör att risken för uttorkning av grenarna efter planteringen är mindre. Dessutom är fuktigheten i jorden högre, det optimala är om jorden är så pass fuktig att man i handen kan pressa ihop en klump men inte pressa vatten ur den. Vi föreslår att vid höstplantering med lagom jordfuktighet så avstår man från att vattna och att trampa till jorden kring plantan, jorden blir lagom packad av sig själv under vintern och man bibehåller en god jordstruktur. Detta förfaringssätt gäller både barrots- och krukodlade plantor.
Barrotsplantor diverse: Korta in de längsta rötterna. Ta bort bladen (om de sitter kvar). Håll plantan fuktig under transport och förvaring fram till plantering.

Till skillnad mot barrotsplantor som bara kan planteras när de är i vila kan krukodlade plantor även planteras under vegetationsperioden (sommaren). Vi krukade in rosorna på våren och lite innan midsommar har det bildats så pass mycket nya rötter att man kan ta bort krukan med bibehållen jordklump vilket är en viktig förutsättning för ett lyckat planteringsresultat och det varr först då vi började sälja dem.

Ibland kan det på sommaren vara ganska torrt i jorden och då är det en god ide att när man grävt planteringshålet fyller det med vatten, låter det sjunka undan och upprepar det några gånger så att jorden ikring hålet blir fuktmättad och därmed minskar risken för att den blir som en svamp som suger till sig fukten från den återfyllda jorden i planteringshålet. Hur ofta och hur mycket man efter planteringen sedan behöver vattna är beroende av väderlek och jordtyp och man får helt enkelt känna efter några centimeter ner i jorden om det är torrt.

En krukad ros i god växt och med stor bladmassa dricker mycket vatten, speciellt om det är varmt. Håll kontroll genom att känna på krukans vikt och vattna vid behov, kan vara lättast att doppa hela krukan i en hink vatten.

Sensommar och höst när rosplantan har växt länge i krukan kan det ibland uppstå s.k rotsnurr, rötterna har växt i cirklar längs krukans insida. I sådana fall bör man med en skarp kniv göra några snitt i rotklumpen för att få tillväxtpunkter för nya rötter som kan gå ut i jorden och därmed undvika att rötterna fortsätter att växa i cirklar.

Rent allmänt för både krukodlade och barrotade plantor gäller att det nästan aldrig är fel att innan eller i samband med planteringen göra en jordförbättring genom att blanda upp den befintliga jorden med t.ex kompostjord eller planteringsjord för att öka mullhalten och förbättra jordstrukturen. Om den befintliga jorden består av (för) mycket sand och grus kan man använda rosjord som brukar innehålla en del lera, i prispressens dagar verkar lerhalten bli lägre. I direkt anslutning till planteringen behöver man i regel inte tillföra någon extra växtnäring förutom det som tillföres genom jordförbättringen.

Tänk på att etiketten med sortnamn som medföljer rosen inte har evig beständighet och att minnet ibland kan svika även den bäste.

 Lite om växtnäring

På 300-talet f.Kr utvecklade Aristoteles den s.k humusteorin. Han menade att växterna tog upp färdig organisk substans precis som djur och människor. Denna teori levde kvar ända fram till mitten av 1800- talet då man fastslog att växterna tar upp enskilda näringsämnen och inte humus. Vilka ämnen och hur mycket ska man då ge rosorna ? Det korta svarsalternativet är att ge det som behövs. Detta förutsätter att man vet vad som redan finns i jorden och det går att få reda på genom att ta jordprov och lämna iväg för analys. För den vanlige trädgårdsägaren är detta kanske inte alltid förstahandsalternativet utan man får gödsla utifrån någon form av standardprogram.

Det finns många åsikter om olika gödslingsstrategier men vi föreslår i alla fall ungefär följande: Tidigt på våren en grundgiva på ca.50-75 gr/m² med fullgödning typ Complesal (Blåkorn) eller NPK 11-5-18. Gör detta strax innan det kan förväntas större mängder regn som kan lösa upp gödningen eller alt. mylla ner gödningen i jorden. Om gödningen får ligga kvar för länge ovanpå marken försvinner ammoniumkvävet upp i luften till ingen nytta och resten av näringsämnena går inte ner i marken så att de blir tillgängliga för rosorna. På sommaren ev.komplettering med snabbverkande nitratkväve i form av t.ex kalksalpeter med en giva på ca.10-15 gr/m²/tillfälle. Under senhösten kan man mylla ner kompost eller naturgödsel med avsikt att öka mullhalten och förbättra jordens biologiska aktivitet.

En lätt sand- eller grusjord kan i regel inte buffra upp hela årets behov av näring så istället för vanlig fullgödning kan man här använda långtidsverkande gödning typ Osmocote där näringsämnena är inbakade i små "plastkulor" och sedan genom osmos kommer ut i jorden i lagom takt. Dosering enl. anvisning på förpackning. Ett annat alternativ är att några gånger under växtsäsongen använda flytande växtnäring typ Substral ungefär som när man vattnar krukväxter men med lägre koncentration växtnäring och större vätskemängd.

Undvik gödselmedel med högt klorinnehåll. Klor har som bekant en bakteriedödande effekt och kan då även skada bakterielivet i jorden.

Om man i en befintlig plantering behöver kalka för att tillföra näringsämnet kalcium (+ev.magnesium) eller höja jordens Ph-värde är senhösten en bra tid. Kalken rör sig väldigt långsamt ner i jorden och om man kalkar på våren i samband med gödsling kan kalken bilda ett "lock" som hindrar gödningen från att komma ner i jorden.

På konsumentmarknaden finns det en hel del gödselmedel, ofta i färgglada förpackningar och till hutlösa priser men det står var och en fritt att använda dessa. Det man bör undvika är att helt på måfå börja dosera och blanda flera olika medel + ev. några gamla huskurer. Det finns risk för att man får problem med näringsbalansen i jorden som i efterhand kan bli svåra att rätta till.

  Mycket lite om beskärning

En skriven text är kanske inte det bästa eller lättaste sättet att förklara och beskriva beskärning men här gör vi i alla fall ett försök. 
Tidpunkt: Det gamla talesättet om när björken har musöron eller när Forsythian börjar blomma vilket i tid innebär ganska sen vår tycker vi stämmer rätt bra. Det är först då man kan få en någorlunda god uppfattning om vilka grenar som är döda eller skadade och risken för sträng kyla är liten. Beskärning på annan tidpunkt behöver inte betyda katastrof men om man har möjlighet att välja är denna tid mest optimal.

Grovt förenklat kan man dela in rosorna i två grupper. De som bildar blommor i toppen på årsskott (markerade med R i vår lista) och de som blommar på sidoskott från grenar som är två år eller äldre.

Sorter som blommar på årsskotten kommer att blomma oavsett hur man beskär ( eller inte beskär ) dem. Kraftig beskärning ger kraftigare nya skott men något senare blomning. För den andra gruppen består beskärningen av att strax ovanför markytan gallra bort de äldsta grenarna och ev. korta in resterande grenar med kanske upp till en tredjedel. Alltför kraftig beskärning resulterar huvudsakligen i nya icke blommande årsskott.

Ett tips för att försöka förstå och lära sig hur rosorna reagerar på beskärning är att under sommaren studera dem för att se var och hur de nya skotten växer fram och var blommorna bildas. Med lite hum om hur de fungerar är risken mindre att ev. misstag upprepas nästa vår!